Vad är klassisk musik?

Nästan alla människor har idag sin egen tolkning och relation till klassisk musik, vare sig man älskar eller hatar den. Med så många olika stilar samlade i denna musikgenre borde det finnas något för alla smaker, vilket är en av anledningarna till att det fortfarande är en så högt älskad konstform.

Historien bakom begreppet

Klassisk musik brukar även kallas för konstmusik, vilket stammar från 1700-talet då man ville höja musikens status till en konstform. Konst var synonymt med kvalitet vid denna tid, medan begreppet “populär” användes för att beskriva en simplare form av musik som skulle tilltala en bredare publik. Idag har vi turligt nog en mer nyanserad syn på vad kvalitetsmusik innebär, vilket återfinns i alla genrer. Det är inte längre upp till en överklass att rangordna kulturen, och tur är väl det. Synsättet var dock avgörande för just klassisk musik, eftersom det kom att stämpla denna musik som extra betydande, vilket levde kvar i flera decennier. Under 1800-talet började man romantisera musiken som 1700-talets kompositörer skapat, som Bach och Vivaldi, och man värdesatte deras verk lika högt som nyproducerade. “Klassisk” musik hade alltså börjat få sitt namn. Nu, så här långt fram i historien, blir termen såklart bredare eftersom så mycket mer musik skapats utifrån samma premisser, och alltså faller in under samma begrepp.

3 utmärkande stilar

När du tänker på klassisk musik, hur låter den för dig? Antagligen är det svulstiga orkesterstycken, med ljuv stråkmusik och mäktiga blåsinstrument, som kan kännas dramatisk och lugnande om vartannat. Just dessa musikstycken brukar komma från någon av tre underkategorier: barocken, klassicismen och romantiken. Dessa sträckte sig från olika tidsepoker mellan slutet av 1500-talet till början av 1900-talet.

Barockmusik

Utmärkande drag för barockmusiken brukar vara dess taktfasthet – den har ett tempo som man lätt kan stampa i takt med. Tidsepoken för barock brukar räknas från ca. 1600-talet till mitten av 1700-talet. Under denna period började kompositörer skapa musik utifrån mer bestämda tonarter, och det rådde en stor blandning mellan bestämda musikstycken och improvisation. Flera melodier spelades samtidigt i ett och samma stycke, och man utforskade nya sätt att använda instrumenten på.

Klassicism

Klassicismen, också kallad wienklassicism, sträckte sig från ca. 1730 till 1820. De mest utmärkande verken från denna tid skapades av Wolfgang Amadeus Mozart samt Joseph Haydn. Den brukar beskrivas som lättare, jämfört med barocken, och mindre komplex i sin sammansättning. Musiken bestod oftast av en klar melodi, med understöd av en ackordslinga. Här gjorde också pianot sitt inträde, vilket ersatte cembalon som tidigare varit det huvudsakliga klaverinstrumentet.

Romantiken

Under sent 1700-tal började romantiken musik växa fram inom musiken, i takt med idérörelsen som också kallas för romantiken. Det var en motreaktion på den industriella revolutionen och normerna som skapats under upplysningstiden. Man fascinerades av historien och naturen, det spirituella, och en växande nationalism. Detta genomsyrade romantikens musik som blev mer dynamisk än tidigare. Man använde ett mycket bredare register, från till exempel pianots mörkaste toner till de ljusaste. Kända kompositörer från denna tid är bland annat Ludwig van Beethoven, Louis-Hector Berlioz samt Wilhelm Richard Wagner.