Klassisk musik i Nordamerika

Det som brukar kallas för Amerikansk klassisk musik brukar definieras som musik skapad i USA utifrån den traditionellt europeiska konstmusiken. Även om den i mångt och mycket utgår ifrån samma principer som annan västerländsk konstmusik har den i USA kommit att influeras av andra musikstilar, såsom blues och jazz.

Historia

Under USA:s koloniala era skrevs klassisk musik främst i form av religiösa stycken som spelades i kyrkliga sammanhang. Kompositörer från den här tiden skrev främst psalmer, och utgick då ifrån sina egna kunskaper och förutsättningar, vilket framför allt bestod av sång. Musiken skapades i syfte att kunna framföras av amatörsångare, och man utgick därför ifrån helt andra principer än den europeiska konstmusiken. Vid den här tiden var de olika kolonierna dessutom influerade av olika imperium med olika musikkulturer, som till exempel de spanska kolonierna i vad som idag är Kalifornien. På en så stor yta, och relativt avskild från sina europeiska rötter, skapades klassisk musik i en helt ny tappning.

Vid mitten av 1800-talet uppstod en ambition att skapa inhemsk musik bland musiker på östkusten, vilket blev startskottet för det som kallas Second New England School. Inom denna rörelse stack 6 kompositörer ut som extra inflytelserika, och bland dessa återfinns bland annat en kvinna vid namn Amy Beach. Till skillnad från många andra i rörelsen gick hon aldrig någon musikutbildning i Europa, utan lärde sig mästra musiken genom sin mamma och lokala förmågor. Hon beskrivs som något av ett underbarn, och hon komponerade musik redan som 4-åring. Idag är hon känd som den första amerikanska kvinnan att komponera en symfoni, och för sin stora pianotalang.

1900-talet och framåt

Fler och fler influenser kom att påverka den klassiska musiktraditionen i USA under tidigt 1900-tal. Många kompositörer började hämta inspiration från den amerikanska ursprungsbefolkningen, samt afro-amerikansk musik. Detta blev startskottet för jazzorkestrar, där traditionella jazzelement förenades med stora orkestrar, vilket vi idag återfinner i så kallade “Big bands” även här i Sverige.

Under 20- och 30-talet invandrade en stor mängd kompositörer från Europa, på grund av framväxten av fascism, vilket också påverkade den musikaliska utvecklingen. Vid den här tiden hade amerikanska kompositörer redan börjat skapa en egen röst, men de var fortfarande bara i startgroparna, vilket innebar att dessa nyanlända musiker kom att ha en stor influens. Denna förändring var en del av modernismens era, som i sin tur följde ledordet innovation. Poängen med modernismen inom musik var bland annat att ingen musikgenre skulle överordnas en annan, utan de ansågs ha samma kulturella värde. Synsättet är mycket talande för dåtidens amerikanska kreatörer, som var mycket öppna för nya influenser i sitt skapande.

Det som utmärker den amerikanska klassiska musiken är bland annat dess strävan efter att fånga den “amerikanska andan”, i ett slags patriotiskt syfte. Den är ofta pampig, och många tycker sig höra hur den inspirerats både av ideal och drömmar, samt den ofta storslagna naturen. Landet sökte en identitet genom musiken, och även om den inspirerades mycket av den europeiska musiktraditionen var målet ändå ständigt att skapa något nytt. En musik som var allmänkyrklig, öppen och inkluderande.